Det "goda hatet" får aldrig segra

Inför björnjakten på sensommaren ringde en lokaltidning runt till ett tiotal kända björnjägare i trakten för att göra en artikel om den stundande jakten.

Ingen vågade prata.

Det gör mig ledsen. 

Samtidigt förstår jag. Å ena sidan, kan man inte stå upp för det man gör ska man inte hålla på. Å andra sidan, det finns ingen skyldighet att vara med i lokaltidningen för en vanlig jägare.

Tidningen ringde mig, i rollen som chefredaktör för denna tidning. Jag gav dom två skäl till varför ingen ställer upp.

1. Jägare i allmänhet är lite rädda för journalister, särskilt dagstidningsjournalister som saknar kunskap om jakt. Det är lätt att det blir missförstånd eller att det vinklas fel.

2. Det finns människor som anser att jägare är onda personer som gillar att döda djur. Därför får man vara dumma mot jägare. Man får hota och hata jägare, för det förtjänar vi. Anser dom.

Det är bara att läsa vilken tråd i sociala medier som helst, där vanlig media uppmärksammar jakt. Värnarna verkar inte ha något jobb. De "jobbar" heltid med att hata, förvanska och komma med känslobaserade "fakta".

Klart man inte vill bli utsatt för en sådan skitstorm. De flesta har inte ens redskapen för att möta sådana fega angrepp från trollen.

Man vill ju bara ut i skogen med hunden och jaga.

Därför tar jag gärna och ofta den debatten. Jag svarar alltid på frågor, försöker förklara varför vi jagar, vad som är tjusningen, vad som händer om vi slutar jaga. Och så vidare. Vill dessa anonyma fegisar hota eller hata mig får dom göra det. Det rör mig inte i ryggen.

Det kanske är därför jag vågade bjuda lokaltidningen på detta citat: 

"De svarar inte när ni ringer. Men när jag som chefredaktör för Jaktmarker & Fiskevatten ringer så svarar de flesta."

Nej, det kanske inte var så ödmjukt sagt av mig. 

Men det är ändå sant.

Vi hörs!