Sara-Britta hade tappat sugen: Då vände hennes älgjaktlycka

Sara-Britta Edlund frös, fick stopp på sin trackerpejl, slut på kaffe och tyckte allmänt att livet sög. Då vände allt och hon fick skjuta sin hittills största älgtjur.

– Det var en fantastiskt upplevelse när den kom smygande i dimman, säger Sara-Britta och riktigt bubblar av glädje.

Både bröderna och pappa jagar och Sara-Britta har varit med på älgjakter sedan hon var sex år gammal. Som 20-åring tog hon jägarexamen, har deltagit i alla jakter i 22 år och skjutit många älgar.

– Jag har tappat räkningen, men det är mellan 30 och 40 stycken, konstaterar Sara-Britta.

Hon har följt med familjemedlemmar när de gått som hundförare. Och nu har hon fått en plats som hundförare i jaktlaget och planerar att skaffa sig en egen älghund.

– Det blir nog en jämte – jag tycker de funkar bra på de här markerna, säger Sara-Britta.

Men på septemberpremiären satt hon på pass i ett torn på ett hygge i Resele i Västernorrland.

– Jag tyckte att livet sög. Det var svinkallt och jag hade inte tillräckligt med kläder. Kaffet tog slut och mitt trackeravtal gick ut kvart över åtta, så jag hade ingen pejl heller. Det är inte sant, tänkte jag, berättar Sara-Britta.

Kom smygande i dimman

Men plötsligt kom den stora älgtjuren smygande i dimman vid hennes pass. Den hade inga hundar efter sig utan hade smugit undan.

– Först tänkte jag att den var för stor. Vi har förbud mot att skjuta älgar med fler än tio taggar, och älgen stod felvinklad, så jag kunde inte räkna taggarna. Sedan vred han på huvudet och jag räknade till fem, eller vänta, var det sex? berättar Sara-Britta.

Älgen tog ett par steg till och vinklade på huvudet. Hon försökte räkna igen och kom då fram till att den hade fem taggar på sidan som var vänd mot hennes pass.

Det var cirka 70 meters avstånd och Sara-Britta hade stöd mot räcket i tornet. Hon sköt och det kändes bra, men älgen försvann i dimman.

”Nej, inte det också”

– Vi har sådan där sms-grupp, Supertext som vi skriver meddelanden i. Jag tänkte berätta för jaktkompisarna vad som hänt. Då hade hundföraren precis samtidigt som jag sköt skrivit ”förbjuden tjur på G”. Jag bara: Nej, inte det också nu, berättar Sara-Britta och skrattar.

Sedan kom hundföraren till Sara-Brittas pass och man letade men hittade först inte älgtjuren. Det blev några ångestladdade minuter.

– Jag tyckte ju att jag hade bra tag och tänkte att tjuren borde ha ramlat rakt ned.

Sara-Britta skjuter kaliber 6,5×55 och efter ett tag visade det sig att skottet tagit mycket bra. Det var en klockren lungträff och älgen låg död cirka 100 meter bort.Det visade sig vara en elvataggare som vägde 280 kilo slaktad. 

Rejält ryggfläsk hade den, konstaterar Sara-Britta.

– Den hade fem taggar på den sida som den visade mot mig – så den var skjutbar. Den älgtjur som hundföraren varnade för var en större som smugit åt andra hållet. Det var en upplevelse.